Att våga höja andra, utan att sänka sig själv.

En sak jag tycker är någonting i hästbranschen som faktiskt är ett problem är att det är ”tabu” att berömma andra, det är ”tabu” att tycka att någon är bra på att rida för det betyder tydligen direkt att man tycker att dem personen är bättre än en själv. Jag ljuger om jag säger att jag inte tyckt att vissa inte är värld det beröm dem fått och varit avundsjuk på vissa delar. Kanske att dem har föräldrar som har råd med tre topp, topp ponnyer till dem och massa dyra tränare och därför kanske jag inte tyckt att dem är värda så mycket beröm dem får, eller att dem är värld det men att det känns orättvist att dem inte behövt kämpa så mycket för deras framgång som kanske någon annan behövt, som inte får lika mycket beröm.  Men nu i slutet har jag bestämt mig för att höja andra så mycket det går, säga att nån är duktig, ge beröm. Jag vet hur glad man blir när man får höra av främmande folk på t.ex. tävling eller träning att dem tycker att man är duktig, eller att man har en fin ponny. Bara om någon skulle säga att min ponny är gullig så skulle jag bli enormt glad.

Jag försökte förut att ge minst någon främmade en komplimang så fort jag var på en tävling, om det var jag som tävlade eller någon annan, hoppning eller dressyr spelar ingen roll, bara någon för att göra någon annan glad. Jag är trött på att det är fel att ge främmande komplimanger och dem som ger folk komplimanger tycker jag är super coola, dem visar att dem är så självsäkra i sig själva att dem kan berömma andra, coolt med andra ord. Så jag ska nu börja säga mer komplimanger till folk, speciellt dem som verkligen är värda det och kanske inte fått höra det tillräckligt mycket men andra också, inte bara för att men om jag ser någon som är duktig, så kan jag väl lika gärna säga det.  Jag skulle vilja få ridsporten till en mer tolererad och positiv sport, och för att göra det tror jag att man måste börja inifrån. Att få bort allt onödigt skitsnack och få den positiv istället.

Kram Caroline