Tjej kväll med brudarna i klassen!
Jennifer tog ju stallet på dagen, smarta idioten tog inte med någon mat, hon åt alltså frukost och sen kom hon hem lagom till middagen utan att ha ätit något, dessutom är hon så totalt inkompetent på kommunaltrafiken när man kommer utanför tunnelbaneområdet. Så hon ringer mig när jag sitter i skolan och frågar så otroligt korkade frågor, haha.
Men iaf, att hon tog hästarna gör att jag kan vara med på tjej kvällen vi tjejer i klassen ska ha, jag är på väg dit nu. Våran klass är underbar så det blir nog grymt. Puss och kram ifrån Caroline
Satt på halsen och garvade!
Idag red jag två hästar faktiskt. Först en tjej i stallets fyraåring, i hoppsadel btw, måste sätt riktigt roligt ut. Jag i en hoppsadel händer inte ofta, men dem är ändå rätt sköna efter ett tag typ. Andra gången jag red sdeb hästen och det fick betydligt bättre idag än förra gången, inte för att det inte gick bra då, men man alla hästar och kanske speciellt unghästar är olika, så det är klart det går bättre när man redan ridit en gång.
Stolt ponny efter ridpasset när han nästan fick av matte.
Sen var det dags att rida min söta lilla ponny, vi hade lite brottom så jag tänkte att vi joggar lite barbacka. Han var lite seg och jag hade värsta träningsvärken i benen så jag bad Jennifer att trampa han lite eftersom han brukar tagga till helt lagom då. Men när vi trampar alltså att jag samlar och hon går med ett longeringsspö bakom så han trampar under sig ordentligt. Då får han i alla fall en glädjeflipp och flyger iväg i gallop med huvudet mellan benen och bara matar på med rejäla bockar, bock och efter bock. Jag hamnar i alla fall på halsen och garvar typ under tiden och var helt övertygad att jag skulle flyga av. På något sätt fick jag stopp på honom och bockandet när jag är närmare öronen än där jag egentligen borde sitta. Sjukt kul i alla fall och han la in några fler bockar under ridpasset. Nu kanske vissa tänker "är hon dum i huvudet som garvar när hon håller på att flyga av". Japp jag kanske är det, eller så älskar jag bara mina hästar och den här sporten helt galet. Och när min 25 åriga ponny bockar järnet av GLÄDJE blir jag sjukt glad.
Stolt ponny efter ridpasset när han nästan fick av matte.
Men att jag är helt normal tror jag att vi för ett par år sedan uteslutit. Det var när jag sa till Vendela när vi ridit i typ minus 10 grader och jag kunde inte gå för att det gjorde så ont i fötterna och jag säger till Vendela "jag har så ont i fötterna att jag inte kan gå ett steg, men vet du jag älskar det. Jag älskar att rida trots smärtan i fötterna, händerna och ansiktet. Jag älskar att jag inte kan gå just nu. Vendela jag älskar allt med den här sporten, även nu när det är så här kallt, och på sommaren när man tror att man ska dö av värmeslag" hahaha jag håller ändå med. sätt mig på en häst och jag är lycklig. Om jag skulle få välja hur jag ska dö, så vill jag dö på en häst. Observera PÅ inte att jag ramlat av eller något. Och detta ska gärna vara om typ sådär 70-80 år, inte tidigare ;)
