Att brinna för det man gör

När man brinner för någonting hur är man, vad är det som gör att man brinner för just den saken, och vem kan bestämma vad man brinner över?
 
Jag brinner för hästar, ridning och dressyr, varför? För att jag älskar det, jag älskar varenda bit av mina hästar, den delen när de blir griniga, den delen när inte allt funkar och den delen när allting klickar. Jag älskar att min sport inte bara är jag och min prestation, jag älskar att man alltid är två. Jag älskar att man kan ha ett så starkt band med ett djur som man inte kan prata med. Jag älskar att ta sig framåt med ett djur, med känslor, humör och egen vilja. Jag älskar att man med sin vänskap till ett djur kan få det att lita på mig som människa.
 
Hästar är stora djur, dem väger min vikt många gånger om och dem kan skada mig riktigt ordentligt om dem bara hade velat. Men vad är det som gör att dem istället arbetar med mig, istället för mot mig. Rädsla? Knappast, det är få hästar som lyssnar på sin ryttare eller den som tar hand om hästen för att hästen är rädd för den som hanterar den, varför? Hästar är flyktdjur, hästar stannar inte vid farliga och läskiga saker, de gör allt för att ta sig i från faran. Så att hästarna är rädda för oss ryttare är högst osannorlikt. Jag tror istället att det är en sak mellan häst och ryttare som gör att allting fungerar.
 
 
Jag tror som sagt att det är tillit och vänskap som gör att hästarna gör det vi ber dem om, de vill stanna hos oss och inte vara någon annan stans, självklart kan ju en häst tycka att vissa saker är jobbiga tex. spänna sadelgjorden eller nått, då kanske hästen är lite dum, och försöker bitas, eller gå iväg. Men sen älskar den när ryttaren har kommit upp på hästen. Hästen gillar inte personen mindre utan att få gjorden spänd. Så att hästarna inte älskar allt vi gör tror jag att de allra flesta kan hålla med om, som att vissa inte gillar att bli badade eller liknande. Men att hästarna gillar oss i stora drag på samma sätt som vi människor inte gillar alla delar i alla människor, men vi kan ändå vara vänner. Jag ser det som den enda förklaringen till varför det är möjligt att vi kan göra det vi gör med hästarna, hästarna gillar oss och vi är vänner.
 
En sak som jag kan uppskatta riktigt mycket är när ens häst kommer springandes fram till än i hagen eller att den gnäggar när man kommer. Eller när sin häst lägger sitt huvud i ens famn, det tycker jag visar att hästen uppskattar än.
 
De allra flesta hästmänniskor har även en sak gemensamt och det är att vi vill att hästarna mår bra, vi gör nästan allting för att få hästarna att må bra, och hästarna kommer nästan alltid före oss själva. Det är en sak som jag tror leder till att hästarna faktiskt trivs i vår närvaro, vi som tar hand om dem älskar att vara där och tar hand om dem på bästa sätt. Om jag enbart skulle träffa människor som älskar mig och som enbart hade velat att jag skulle må så bra som möjligt, då skulle jag lita på alla människor. Hästar trivs med oss så länge vi tar hand om dem väl, så om vi bara gör allt för att ta hand om dem så kommer häst och människa bli vänner.

Kommentarer
Postat av: Emma Lannebrink

Hoppas du haft en mysig helg! :)

2012-12-30 @ 14:44:27
URL: http://adhdochfoto.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0