Kan man älska en sport så mycket jag gör? Att man älskar allt med ridningen, när det går bra, när det går mindre bra. När det är så varmt att det känns som om man ska svimma. När det är så kallt att man tappar känseln i näsan och tårna är så kalla att man inte kan gå på flera minuter. Jag älskar det, att sitta på min underbara hästs rygg, trotts att det är så kallt att man inte vet vart man ska ta vägen eller så varmt.

 

när jag hoppade av här om dagen på efter ett rispass på Fire Så frös jag så sjukt mycket men jag var så glad och lycklig att det höll i hela kvällen. Jag vart så nöjd med passet som i början varit jobbigt men i slutet hade allt släppt och gott hur bra som helst. När folk säger åt mig "hästar är farliga" har jag sagt emot, men dem kan vara farliga om dem vill och det är en del i sporten jag älskar. Att jag ger min häst tilliten, hästen jag sitter på har faktiskt mitt liv i sina händer, eller hovar. Det låter extremt men det är lite så. Hästen får extremt mycket tillit av mig och den ger också mig en massa tillit. Hästar är flyktdjur, dem flyr ifrån fara men dem litar på mig och stannar kvar. Fire blir istället för att fly väldigt knäig. Han vill upp i knät och vill ha skydd där istället, sen är det klart att han inte alltid gör så utan att hans flyktinstingt tar över ibland. Shadow litar väldigt mycket på mig och blir därför väldigt sällan rädd.

 

men jag älskar den här sporten så sjukt mycket och alla delar i den, borstandet, ridandet, när det är lätt, när det är svårt. JA ALLT!