Säkra i trafiken?
En sak som jag tycker att många ryttare slarvar med är att tänka på säkerheten. Det som jag tycker är synd med det är att det är vi som ryttare eller hästen som skadar sig mest om någonting skulle hända, därför så tycker jag att man ska tänka på vissa saker för att minska risken för en olycka. Jag skriver en lista på vad jag tycker att ni alla ska tänka på.
1. Hjälm. Kan vara självklart för de flesta om man alltid har hjälm när man rider men för de som inte har det i ridhuset (vilket är dumt!) så tycker jag att det är ett måste när man är ute på vägar eller i skogen.
2. Reflexer. Det är viktigt att synas så använd lampor, reflexer och liknande om det är skymning eller mörkt, även fast det inte är så snyggt så är det nödvändigt.
3. Tänk på underlaget. En sak som jag tror få tänker på är hur underlaget är. Jag står hellre över en uteritt om det är snö/is och min häst inte har broddar, eller om det är så halt att broddana knappt hjälper. Visst är det bra att vara ute med hästarna men samtidigt så tycker jag att man alltid ska tänka på säkerheten och det är inte kul om ens häst går/halkar om kull..
4. Spö. Det här tror jag få personer tänker på men jag har alltid ett spö när jag rider eller leder ut. Allra helst ett dressyrspö, varför?Jo, för om hästen inte lyssnar så bra när man vill flytta den åt sidan för att flytta sig ifrån en bil eller lastbil så kan det vara bra att kunna peta lite på rumpan med ett spö. Eller om din häst blir rädd och "fryser fast" samtidigt som det kommer en idiot i trafiken som inte tänker stanna så kan det vara bra att ha någonting att förtydliga med, även fast det inte är bra att jaga på en häst med ett spö är det bättre än att hästen blir påkörd av en lastbil.
5. Träns. Jag tycker att man alltid ska ha ett träns när man leder eller rider ute för man har inte samma kontroll i en grimma. Det är mycket bättre att ta sig tid och tränsa och då kunna kontrollera sin häst bättre.
En sak ni nu också ska tänka på är att även fast er häst är hur snäll som helst så kan den bli rädd,och då kan det vara bra att vara försiktig alla gånger så att olyckor förhindras.
Dagen i stallet!
Idag hade vi också fyra hästar och alla skulle motioneras av mig och Jennifer. Eftersom jag fortfarande inte är hundra kry så red Jennifer två hästar, Jag en och ledde en.
Vi började med Don och Fire, Jennifer red Don och han såg JÄTTE fin ut det jag såg. Fire har ju tagit det lugnt i två dagar på rad nu eftersom jag var sjuk igår, så han var lite stel och seg, men det släppte jätte bra i slutet så med honnom är jag jätte nöjd. Jag gjorde mest lösgörande jobb och sen höjde jag upp honnom lite i formen och gjorde lite skänkelvikning, öppna och sluta. Han sköte sig jätte bra. Sen red Jennifer Shadow och jag ledde Emigrant en annan ponny i stallet, hanns ägare var jätte förkyld och såklart ställer man upp. Shadow såg super fin ut också. .
Och snälla pappa följde med och mockade och fixade vatten hinkar och sådant. Så tack pappa!
gulle Shadow
jag går med Emigrant.
fina Fire
Massa kramar Caroline
3 hästar tar tid
Igår i stallet så var jag och mamma ensamma, Carro mådde nämligen väldigt illa så hon fick vara hemma och vila upp sig lite. Men vi hade då ganska många hästar att ta hand om, först och främst våra tre egna, där skulle alla röra på sig. Sedan så skulle jag även rida Calle igen. Jag tog hand om alla ponnysar, det var alltså tre stycken.. det tar tid, men det var jätte kul också.
Jag red Calle och Shadow och sedan blev klockan lite för mycket så Fire fick ta en promenad. Calle gick jätte fint igår, han va avslappnad och mjuk. Jag red lösgörande och det gick jätte bra, är väldigt nöjd med honom. Sedan skulle jag fixa Shadow och rida honom, jag tog det väldigt lugnt på Shadow eftersom han fortfarande inte är helt igång, så jag red ganska kort och lösgörande, han blev också väldigt fin.
Sen tog jag som sagt även en promenad med lilla Fire han var väldigt pigg och letade andledningar till varför man kunde busa, haha han var riktigt gullig när han började trava och hoppade till bara för att han va så pigg.
Calle i boxen efter passet och med mat i munnen
Shadow sötis
Är spö okej att andvända?
Spö okej eller inte?
Det är någonting som på flera håll tidigare diskuterats. Vissa tycker att spö är dumt att använda och vissa ar till och med sagt ”hästar är det enda djuret som tillåts att slå”. Medan andra tycker att spö är okej och bra att kunna använda men att vissa inte vet hur man handterar det rätt. Jag är en av dem.
För det första vill jag klaragöra en sak, vi samarbetar med djuren men vi måste också tänka att det är vi som ska ha kontollen och till en viss del kunna ”bestämma” över dem… om man kollar hur hästarna ”bestämmer” över varandra i det fria eller i hagen. Då bits och sparkas dem, dem börjar med att markera men dem sparkas och bits också. Så om man andvänder ett spö korrekt, vilket för mig innebär petar till på rumpan eller bogen beroende på vad man vill förmedla till hästen. Då tycker inte jag att människor kan säga att det gör ont på den och att det är dåligt, då hästarna i naturen kommunicerar med sparkar som ger sår och svullnader. Men ja om någon slår sin häst så att det gör ont då är jag självklart emot det, men då är jag emot det och inte andvändningen av spö.
Om jag petar på min hästs rumpa för att hästen ska få in bakbenen under sig ordentligt så gör inte det ont på. Om jag petar på bogen för att hästen petar ut sin bog åt något håll så anser jag att man borde få ha spö.
Sen att spö skulle vara en bestraffning, det är någonting jag tycke är väldigt fel. Men om hästen inte lyssnar på skänkeln och man då andvänder spöet, då ser ja inte det som en bestraffning utan som ett sätt att förtydliga hjälpen man givit och inte fått någon respons av, det är ingen bestraffning.
Och bara för att jag tycker att man skall få använda spö betyder inte det att jag tycker att det är okej att skada sina hästar på något sätt, utan jag älskar mina hästar otroligt mycket och vill alltid att dem skall må så bra som möjligt.
Att brinna för det man gör
När man brinner för någonting hur är man, vad är det som gör att man brinner för just den saken, och vem kan bestämma vad man brinner över?
Jag brinner för hästar, ridning och dressyr, varför? För att jag älskar det, jag älskar varenda bit av mina hästar, den delen när de blir griniga, den delen när inte allt funkar och den delen när allting klickar. Jag älskar att min sport inte bara är jag och min prestation, jag älskar att man alltid är två. Jag älskar att man kan ha ett så starkt band med ett djur som man inte kan prata med. Jag älskar att ta sig framåt med ett djur, med känslor, humör och egen vilja. Jag älskar att man med sin vänskap till ett djur kan få det att lita på mig som människa.
Hästar är stora djur, dem väger min vikt många gånger om och dem kan skada mig riktigt ordentligt om dem bara hade velat. Men vad är det som gör att dem istället arbetar med mig, istället för mot mig. Rädsla? Knappast, det är få hästar som lyssnar på sin ryttare eller den som tar hand om hästen för att hästen är rädd för den som hanterar den, varför? Hästar är flyktdjur, hästar stannar inte vid farliga och läskiga saker, de gör allt för att ta sig i från faran. Så att hästarna är rädda för oss ryttare är högst osannorlikt. Jag tror istället att det är en sak mellan häst och ryttare som gör att allting fungerar.
Jag tror som sagt att det är tillit och vänskap som gör att hästarna gör det vi ber dem om, de vill stanna hos oss och inte vara någon annan stans, självklart kan ju en häst tycka att vissa saker är jobbiga tex. spänna sadelgjorden eller nått, då kanske hästen är lite dum, och försöker bitas, eller gå iväg. Men sen älskar den när ryttaren har kommit upp på hästen. Hästen gillar inte personen mindre utan att få gjorden spänd. Så att hästarna inte älskar allt vi gör tror jag att de allra flesta kan hålla med om, som att vissa inte gillar att bli badade eller liknande. Men att hästarna gillar oss i stora drag på samma sätt som vi människor inte gillar alla delar i alla människor, men vi kan ändå vara vänner. Jag ser det som den enda förklaringen till varför det är möjligt att vi kan göra det vi gör med hästarna, hästarna gillar oss och vi är vänner.
En sak som jag kan uppskatta riktigt mycket är när ens häst kommer springandes fram till än i hagen eller att den gnäggar när man kommer. Eller när sin häst lägger sitt huvud i ens famn, det tycker jag visar att hästen uppskattar än.
De allra flesta hästmänniskor har även en sak gemensamt och det är att vi vill att hästarna mår bra, vi gör nästan allting för att få hästarna att må bra, och hästarna kommer nästan alltid före oss själva. Det är en sak som jag tror leder till att hästarna faktiskt trivs i vår närvaro, vi som tar hand om dem älskar att vara där och tar hand om dem på bästa sätt. Om jag enbart skulle träffa människor som älskar mig och som enbart hade velat att jag skulle må så bra som möjligt, då skulle jag lita på alla människor. Hästar trivs med oss så länge vi tar hand om dem väl, så om vi bara gör allt för att ta hand om dem så kommer häst och människa bli vänner.
Vad har hänt?
Det var en tjej som tyckte att vi skulle skriva vad som har hänt under den period då vi inte har bloggat. Självklart gör vi det. Men det är ett litete problem som kommer försvåra allt lite, jag kommer inte ihåg när vi slutade blogga.. Nej men jag ska nog allt kunna skriva lite i alla fall, jag kommer inte heller skriva väldigt detaljerat utan jag kommer skriva kortdraget.
Vad har hänt med oss?
Vi har nugått ut grundskolan och då börjat på gymnasiet. Vi båda har valt linjen ekonomi, ekonomi villket vi båda trivs väldigt bra med eftersom vi också vill starta företag i framtiden och vi läser mycket om hur man får och inte får göra och ha ett företag. Vi går också i olika skolor för första gången, vi har gått i samma skola genom hela grundskolan men nu valde vi att gå lite olika vägar. Det innebär också att vi inte har samma kompisar och liknande villket känns skönt. Jag tycker även att vi vuxit enormt mycket som människor, blivit mognare, tar mer ansvar för våra liv samt hästarna och skolan.
Bild från niornas blogg.
Vad har hänt med hästarna och ridningen?
Vi har hela tiden hållt igång ridningen och tycker fortfarande att det är lika roligt om inte ännu roligare, vi trivs väldigt bra med våra ponnysar och älskar dem oerhört mycket, vi har tyvärr även växt lite villket gör att vi är ganska långa på ponnysarna, men att vi är ganska smala gör allting lite lättare så vi fortsätter att träna och det går väldigt bra. Tränare tycker inte alls att vi ser för långa ut, och det hugger i hjärtat av tanken att vi en dag inte kan rida dem mer och tyvärr närmar vi oss den dagen mer och mer för varje dag som går, så just nu tänker vi bara på att njuta med tiden på ponnysarna och ha så roligt det bara går.
Jennifer har även tävlat ganska mycket och det har främst varit på La:p1 och då även vissa förklasser. Det har gått väldigt bra på Lätt A nivån där de har ganska många placeringar (procentuellt) om man tänker på hur många starter de har gjort. Men det verkar som om Fire kanske tröttnat lite på tävling nu. Därför så har tävlandet avtagit och vi har nu mer fokuserat på att träna hemma och ska kanske ut och testa lite bara på lek under våren.
Shadow har vi båda börjat träna på lite mer avancerade grejer, som galoppombyten, lite arbetspiruetter och liknande, för att bli så duktiga som möjligt inför att vi ska gå upp på häst. Shadow har vi utvecklats mycket med genom alla åren och det fortsätter och vi blir båda tajtare med honnom som ett ekipage. Tyvärr fick han sömtryck under hösten och har därför vilat ett tag, men nu börjar han komma igång igen villket är skönt.
Utöver det så har vi båda även börjat rida Don betydligt mer, det är främst Jennifer som har ridit Don detta beror på att Caroline ridit och tränat Fire ganska mycket och då under Shadows lilla viloperiod så blev det ganska naturligt att Jennifer började rida Don lite mer. Det är väldigt roligt och tränare tycker även att vi ska börja tävla lite smått på honnom.
Så det var väl lite om vad som hänt, tror att vi kommer ha en frågestund ganska snart och då kan ni alla ställa frågor om vad som annars har hänt eller ja om vad som hälst och då kan ni få reda på det jag inte har skrivit om redan.
Esse Goldfire "Fire"
Fire är en brun New Forest valack som är född 1998, och han är en D-ponny. Vi har Fire på foder, och vi tog honom på foder 1 april 2010, vi har alltså haft honom på foder i snart 2 år och 9 månader. Fire är en ponny som har gått och tävlats mycket i dressyr med tidigare ryttare. Idag så är han dock inte lika tävlingssugen men hemma älskar han att jobba. Trots att han inte älskar att gå på banorna så har Jennifer hunnit tävla la:p1, och har även ganska många placeringar på lätt A. Men nu är det dags för Caroline att testa att möta tävlingsbanorna tillsammans med Fire under våren.
Fire är en väl utbildad ponny som kan alla rörelser som en dressyrponny ska kunna. Han är en ponny med bra steg och utstrålning som han inte riktigt vill visa på tävlingar men hemma snålar han inte med sin utstrålning som både vi som ryttare och våra tränare fallit för. Han är väldigt gosig och kelig i stallet och boxen och gillar inte när någon av oss står med någon annan häst istället för honom.
Shadow
Shadow är som ni ser en flugskimmel född 1988, han är en valack och en D-ponny. Vi började rida denna underbara ponny på hösten 2007 och då hade vi honom tillsammans tre gånger i veckan, dock stegade vi upp detta ganska snabbt och blev helt fodervärdar på honom i juni 2008, han kom även till vår ägo i december 2008. Så vi har ridit denna underbara ponny i lite mer än 5 år och har ägt honom i 4 år.
Shadow är en väldigt pigg och glad ponny för sin ålder och det märks inte att han är så gammal som han är. Han har gjort det mesta ute på banorna och han har tävlats i fälttävlan, hoppning och dressyr. Han har även mycket olika framgångar ute på banorna men främst i fälttävlan. Idag går han som en ren dressyrponny, detta beror på våra intressen som ryttare men också att vi vill spara så mycket på honom som möjligt eftersom han inte är i sina yngsta dagar längre.
Vi tränar nu på massor olika dressyrrörelser och myser med denna underbara ponny, han är verkligen en ponny med ett hjärta av guld. Trots att han kan se lite grinig ut ibland så är han verkligen den snällaste ponnyn på jorden, och den bästa så klart.
Vi på bloggen!
Hej alla nya eller gamla bloggläsare, det ska blir riktigt roligta att börja blogga igen det tycker vi båda två. Vi har som kanske vissa av er redan vet redan bloggat på olika bloggar tillsammans med varandra men också med en kompis. Vi som har bloggen är i alla fall tvillingar på 16 år, vi båda brinner för framgång öch att lyckas med det vi verkligen vill. En sak som vi båda verkligen vill är att hålla på med hästar och ridning.
Vi är annars två tjejer som gillar det mesta som vanliga tonåringar gillar. Men en sak som har en stor del av våra liv är våra hästar. Vi har nämligen tre hästar i familjen, eller ja vi äger två stycken och har en på foder. Vi båda har två ponnyer tillsammans eller vi har en på foder och en äger vi. Sedan äger våran mamma och pappa en storhäst som vi båda snor ibland, just nu har Jennifer bland annat med honom på träningar och rider även lite annars också.här
Den här bloggen kommer främst att handla om ridning, hästar och våran utveckling med hästarna vi har, men också hur våra liv ser ut utöver hästarna. Vi båda har även som mål att inspirera andra här på bloggen, och då vill vi inspirera er till att leva så bra hälsosamma liv som möjligt, självklart vill vi även inspirera er läsare inom ridningen.
Kram från oss båda så länge <3
Välkommen till min nya blogg!
